Jag fick en plötslig ingivelse idag i regnvädret att jag skulle se hur länge kondensatorminnen håller värdet egentligen med olika typer av dioder:-) För att testa bygger man en enkel testrigg enligt https://www.ludd.ltu.se/~ragge/vtc/170909/170909-cap-mem-test.png Notera att parallellresistansen är till för att kunna simulera läckage :-) Den finns inte sedan. Jag ansluter gallret till en katodföljare för att kunna se hur spänningen sjunger. Man driver inpulsen på U1 med fyrkantvåg från en HP 209A signalgenerator. När man bygger så använder man sig av en 1nF keramisk kondensator från en gammal radio (40-tal) för att bibehålla gamla parametrar. Själva testen sker med tre olika dioder: - 1N34, Sylvania 1946 kristalldiod. - 1N4148, modern (60-tal) kiseldiod - EAA91 (som i bilden). Man ansluter oscilloskopet till katoderna på U1 och U2. På U1 får man ren fyrkantvåg och på U2 så får man sakta sluttande kurva när vågen går från hög till låg då kondensatorn laddar ur. Med 1N34 så faller kurvan ganska brant så att efter 2ms så är kondensatorn urladdad. Med 1N4148 så blir den rätt flack, efter 100ms har den fortfarande rätt mycket laddning kvar. Med EAA91 verkar det inte hända nästan nånting, även efter en sekund har den bara fallit marginellt (!). Slutsats här är att man kan använda germaniumdioder om man bara refreshar tillräckligt ofta. I mitt bygge så har jag planerat en refresh-cykel var 5:e mikrosekund, vilket gör att det inte borde vara nåt problem. Hm, undrar varför det här inte användes oftare i maskiner på den här tiden? Det verkar ju inte vara nåt större problem med det vad jag kan se. -- Ragge