On 08/22/2013 08:59 PM, Pontus wrote:
On 08/22/2013 02:20 PM, Bjarni Juliusson wrote:
Har lärt mig rätt mycket, och fått mycket bättre koll på el, så om du har lust att hänga nån dag så kan jag försöka hjälpa dig. Det går ju ofta lättare att lära sig interaktivt, så att säga.
Det skulle jag gärna göra när tillfälle ges. Att gå igenom en flip-flop eller adderare hela vägen från dioder och transistorer.
Ja, eller prata lite om hur en enskild transistor beter sig när man kopplar den på olika sätt. Det är nog rätt nyttigt tror jag.
Det är hela tiden talldankar som går upp och polletter som faller ner. Det är sällan något enskilt koncept känns särskilt komplicerat, det är rätt skönt.
Bra! :)
Eller är jag på för låg nivå nu, kan du det här redan? :)
Njaej. Det är väl ungefär där jag är. Jag gillar liknelsen med vatten åtminstone på den här nivån. Jag kan titta på ett schema över en enkel grind och förstå hur just den grinden fungerar, om jag får tänka på det en stund i alla fall. Jag har kanske gjort ett misstag när jag försökt förstå DTL, RTL och TTL samtidigt. Det blir lite snurrigt då.
DTL är jättelätt att förstå, TTL är snäppet knepigare. RTL är väl inte så svårt att förstå men meckigt att ha att göra med och bara allmänt dåligt.
Det som känns som ett stort luddigt moln av okunskap nu är vad som händer när jag kopplar ihop grindar. Behöver jag bekymra mig om fanout och fanin?
Ja. Outputsteget är ju en transistor som styr ett spänningsfall över ett motstånd till Vcc. Fan-out är därför i första hand beroende på storleken på det motståndet; ju större det är, desto mer påverkas signalnivån av att inputtarna drar ström. Du kan helt enkelt prova att göra lite enkla Ohms-lag-beräkningar för olika fall, där du kopplar olika antal inputtar (t.ex. 5k motstånd till basen på en transistor) till ett 1k motstånd till Vcc, och så ser du hur stor ström som går in i varje input när du har olika antal inputtar. Du kan välja att använda mindre kollektormotstånd, men då måste istället transistorn sänka mer ström genom den för att få till en låg utsignal. Du får räkna på hur mycket basström som måste in i transistorn för att den ska sänka tillräcklig kollektorström. Det enklaste är att köra upp transistorn i saturering och därmed få minimal resistans genom transistorn, alltså minimalt spänningsfall mellan kollektor och emitter, och en svalare transistor som resultat. Om du vill pressa ut prestanda ur kretsarna ska du dock undvika att driva upp dem i saturering, utan hålla dem precis innanför. Man kan göra det med en schottkydiod mellan bas och kollektor t.ex.. Resultatet är alltså att transistorn hålls kvar i kanten av linjära området, och blir lite varmare, men går sen snabbare att stänga av. När transistorn är saturerad är den lite långsam att stänga av. Jag kommer att köra på saturering för att det är enklast. ECL är en logikfamilj som undviker saturering för bättre prestanda, men den är lite komplicerad. Hur som helst - jag har inte räknat själv på fan-out, men några inputs går nog bra på en output med DTL, och behöver man fler kan man buffra med emitterföljare.
Hur stor kan kretsen bli innan propageringstider spelar in?
Spelar in gör de väl alltid. Hur fort vill du köra?
Kommer brus bli ett problem?
Nej det har jag svårt att tänka mig. Stoppa in lite avkopplingskondingar på matningsspänningen här och var bara. Du kan ju titta på den med oscilloskop på olika ställen och se hur skräpig den blir.
3. Jag ska fuska med minnet och köra med integrerade kretsar
Åh så dåligt, buuuuuu!
Hehe, Har du några förslag? (nej jag tänker inte virka mitt eget kärnminne).
Trumma? Delay line-minne? Williamsminne? :)