On 08/17/2014 07:54 PM, Anders Magnusson wrote:
Bjarni Juliusson skrev 2014-07-10 19:45:
On 06/16/2014 08:00 PM, Anders Magnusson wrote:
Pentoderna jag har läst datablad för har dock haft 0V angivet som max spänning galler-katod, och om det är så så kan man ju inte klippa genom att låta signalen gå upp över 0V. Verkar skumt tycker jag. Nja, det brukar ju inte vara nån fara om man inte matar på spänningen alldeles för länge. En koll visar att 6AQ5 är specad upp till 8.5V gallerspänning, så det är nog inga problem med att bli lite positiv ibland :-)
Men säg att man vill branta upp flankerna på en 100V sinusvåg. Ska man klippa ut mitten av den sinusvågen så har man en topp på omkring +50V som gallerströmmen får ta hand om. Jag har observerat hur rör börjar spåra ur om man tar ut för mycket gallerström, genom att prova just detta. Hittills har jag inte pajat nåt rör, men det är nog för att jag har stängt av när jag har sett signalen på anoden börja krympa ner mot 0V. De slutar helt klart att fungera under sådana omständigheter. Har funderat på hur man kan få signalen centrerad runt det känsliga området några volt under 0 på gallret men samtidigt klippa bort den positiva delen av cykeln innan den når gallret. Enkel kapacitanskoppling håller ner gallret under 0V, men den plattaste delen av kurvan hamnar då i det området som återspeglas på anoden. Ju mindre förspänningsmotstånd desto fyrkantigare utsignal, men också desto mer gallerström. Lösning? Mata den kapacitanskopplade signalen via en katodföljare och klippa bort topparna med en halvledardiod? Katodföljaren för att dioden inte ska påverka centreringen av signalen... Har förresten en klocka nu som ger mig ganska fyrkantig signal ställbar mellan 5kHz och 500kHz ungefär, byggd av en oscillator från en skrotad kapacitansbrygga plus en pentod som klipper sinusvågen från oscillatorn till fyrkant. Den har ungefär 200nS flanker, och jag tycker att det är mycket. Vad tror du? Borde bygga en flip-flop och testa att flippa den med klockan. Funkar det så duger väl klockan.
Jag kör förresten med 300V matning just nu för att jag råkar ha det från matningen till bildröret. Det är lite bökigt, med stora resistorer och stora sving. Har du nån uppfattning om hur mycket praktisk fördel i hastighet man har med lägre anodspänning? Nope. Det borde ju dessutom vara tvärtom; eldar man på mer så går det fortare :-) Om du inte kör med låga strömmar istället då?
Jag menar att ju högre spänning man kör med desto högre resistans måste man ju använda också.
http://www.ludd.ltu.se/~ragge/vtc/140616/adder-plain.jpg Det är and-kretsarna med or-katodföljare som slukar strömmen, ungefär 100mA för en adder och det behövs 16 stycken. Det mesta av strömmen går mellan +150 och -100 så man kan ju mata den separat med 250V.
Om du byter ut två dioder och en triod-katodföljare mot en pentod-katodföljare där du matar in inputtarna till två av gallren istället då? Jag har testat att försöka styra strömmen på några pentoder med separat bromsgaller, men det har ingen effekt alls, det går inte. Det finns dock specialpentoder som kunde regleras på det sättet (avsedda för datorbruk), men jag har ingen att testa med.
Eller tänkte du att man försöker använda skärmgallret som styrgaller också? Hm, har jag inte tänkt på. Skall testa nån dag :-)
Det var skärmgallret jag tänkte på ja. Man borde prova och se.
Undrar varför mina 6J6-multivibratorer inte har kunnat komma upp i såna frekvenser... Bra fråga. Jag har nu testat en hiskelig variant på olika saker, men varit jättedålig på att dokumenterat resultatet :-/ Det är dags för lite bättring på den fronten.
He he, jag har en bygglogg som jag skriver i varje gång jag gör nånting, som jag sen kan gå tillbaka och läsa i för att se vad som hände när jag testade nånting tidigare. Mycket trevligt. :) Började inte skriva den helt från början, men det mesta är med.
Dock så låg jag härom kvällen och läste en föredömligt bra bok jag hittat, "Radiorör och deras användning", och där talade man en del om HF-problemet och att det tar för lång tid att accelerera upp elektronerna i HF-tillämpningar på grund av distans, rymdladdning och sånt.
Det skulle kunna vara det som ställer till det. Jag skall se om man kan tillämpa de formler som beskrivs för att räkna ut tiden, det var en massa area och sånt inblandat så det är lite knöligt. Men det skulle också kunna förklara varför katodföljare blir så trevliga, då har man ju i princip en konstant ström och också en konstant rymdladdning så det borde inte behövas en rivstart så fort man går från etta till nolla :-)
Intressant. Tack för boktipset.
Nåt annat jag insåg när jag kladdade lite är att man nog vill AC-koppla allt man kan i maskinen och släppa igenom strömspikar när man vill slå om latchar, istället för att försöka ha en massa snygga fyrkantvågor. Det känns som det blir enklare logik på det viset, och man behöver inte bry sig i att pulser blir fula och sånt; det är ju en "spik" man vill ha igenom :-)
Det är ju delvis sant, men man vill kunna gejta saker också, och kanske generera flerfasiga klocksignaler genom att gejta klockan med en frekvensdelad klocksignal. Sen får man känsligare timing om man använder pulser, mindre robust. De tidigaste datorerna var byggda på pulslogik, men de verkar ha kommit fram till att det mest gjorde kretsarna mer komplicerade, och senare maskiner är nivåbaserade. Men AC-koppling är bra i alla fall för att det minskar serieresistans mellan anod och efterföljande galler, tänker jag.
Boken jag nämnde ovan finns förresten ute på Tradera för 4 kronor just nu; http://www.tradera.com/item/342298/213287293/radioror-och-deras-anvandning-p...
Mja, jag känner mig lite sugen. Tack för urlen! :) Nu ska jag sätta mig en stund och designa instruktionsuppsättning. Har gått igenom några iterationer av detta utan att bli nöjd. Knepigt att kombinera kompakt kodning med enkel avkodning! Bjarni