On 08/19/2014 08:54 AM, Anders Magnusson wrote:
Men säg att man vill branta upp flankerna på en 100V sinusvåg. Ska man klippa ut mitten av den sinusvågen så har man en topp på omkring +50V som gallerströmmen får ta hand om. Jag har observerat hur rör börjar spåra ur om man tar ut för mycket gallerström, genom att prova just detta. Hittills har jag inte pajat nåt rör, men det är nog för att jag har stängt av när jag har sett signalen på anoden börja krympa ner mot 0V. De slutar helt klart att fungera under sådana omständigheter.
Så länge inte nånting börjar glöda (som inte ska glöda) i röret så är det ingen fara. I en pentod så är det ju inte helt ovanligt att man ligger med rejäla anodströmmar så att den närmar sig noll.
Jag menar av signal*amplituden* närmar sig 0, alltså att jag startar kretsen och det dyker upp en kurva på oscilloskopet, men efter en stund börjar amplituden på kurvan sjunka fortare och fortare; utsignalen på anoden försvinner. Detta har hänt när jag har varit en bra bit över ratingen för gallerström. Rören har dock hittills återhämtat sig när de fått svalna.
Vill man klippa bort så är ju en diod praktisk. Det går ju att koppla den direkt på styrgallret.
Mm, problemet är mest att det knuffar ner hela insignalen under jord, så då måste man dra upp den med ett ganska litet motstånd, och då minskar också amplituden på signalen och flankerna blir inte lika branta, och så måste man ha ett till litet motstånd på gallersidan av dioden för att dra upp gallret under uppåthalvan av cykeln.
Jag kör förresten med 300V matning just nu för att jag råkar ha det från matningen till bildröret. Det är lite bökigt, med stora resistorer och stora sving. Har du nån uppfattning om hur mycket praktisk fördel i hastighet man har med lägre anodspänning? Nope. Det borde ju dessutom vara tvärtom; eldar man på mer så går det fortare :-) Om du inte kör med låga strömmar istället då?
Jag menar att ju högre spänning man kör med desto högre resistans måste man ju använda också.
Då kan det nog bli sämre. För att slippa kapacitansproblemen så vill man ju drämma på en hel del ström.
Mängden ström är ju densamma och begränsas av hur mycket röret tål. Har man ett rör som kan svälja 15mA så sväljer man 15mA för maximal prestanda. Ökar man då matningsspänningen så måste man också öka anodmotståndet för att få samma ström, vilket ger längre stigtid. Signalspänningen ska flytta sig en längre sträcka mellan 0 och 1, samma kapacitans, samma ström -> längre tid.
Jag tänkte försöka slippa spänningsdelare och sånt så gott det går. En liten konding är enklare :-)
Ja, spänningsdelarna vill man ju gärna slippa. Bjarni