Bjarni Juliusson skrev 2014-08-18 07:13:
On 08/17/2014 07:54 PM, Anders Magnusson wrote:
Bjarni Juliusson skrev 2014-07-10 19:45:
On 06/16/2014 08:00 PM, Anders Magnusson wrote:
Pentoderna jag har läst datablad för har dock haft 0V angivet som max spänning galler-katod, och om det är så så kan man ju inte klippa genom att låta signalen gå upp över 0V. Verkar skumt tycker jag. Nja, det brukar ju inte vara nån fara om man inte matar på spänningen alldeles för länge. En koll visar att 6AQ5 är specad upp till 8.5V gallerspänning, så det är nog inga problem med att bli lite positiv ibland :-)
Men säg att man vill branta upp flankerna på en 100V sinusvåg. Ska man klippa ut mitten av den sinusvågen så har man en topp på omkring +50V som gallerströmmen får ta hand om. Jag har observerat hur rör börjar spåra ur om man tar ut för mycket gallerström, genom att prova just detta. Hittills har jag inte pajat nåt rör, men det är nog för att jag har stängt av när jag har sett signalen på anoden börja krympa ner mot 0V. De slutar helt klart att fungera under sådana omständigheter. Så länge inte nånting börjar glöda (som inte ska glöda) i röret så är det ingen fara. I en pentod så är det ju inte helt ovanligt att man ligger med rejäla anodströmmar så att den närmar sig noll.
Har funderat på hur man kan få signalen centrerad runt det känsliga området några volt under 0 på gallret men samtidigt klippa bort den positiva delen av cykeln innan den når gallret. Enkel kapacitanskoppling håller ner gallret under 0V, men den plattaste delen av kurvan hamnar då i det området som återspeglas på anoden. Ju mindre förspänningsmotstånd desto fyrkantigare utsignal, men också desto mer gallerström. Lösning? Mata den kapacitanskopplade signalen via en katodföljare och klippa bort topparna med en halvledardiod? Katodföljaren för att dioden inte ska påverka centreringen av signalen... Vill man klippa bort så är ju en diod praktisk. Det går ju att koppla den direkt på styrgallret. Det kan finnas en poäng med en rördiod här dessutom; dels så är det inget framspänningsfall, dels så slipper man omslagstransienterna som man kan få i halvledare.
Har förresten en klocka nu som ger mig ganska fyrkantig signal ställbar mellan 5kHz och 500kHz ungefär, byggd av en oscillator från en skrotad kapacitansbrygga plus en pentod som klipper sinusvågen från oscillatorn till fyrkant. Den har ungefär 200nS flanker, och jag tycker att det är mycket. Vad tror du? Borde bygga en flip-flop och testa att flippa den med klockan. Funkar det så duger väl klockan.
Jo, rätt mycket flank, med tanke på att min 6j6-multivibrator har runt 50ns :-) Men det är ju rätt enkelt att bygga en "traditionell".
Jag kör förresten med 300V matning just nu för att jag råkar ha det från matningen till bildröret. Det är lite bökigt, med stora resistorer och stora sving. Har du nån uppfattning om hur mycket praktisk fördel i hastighet man har med lägre anodspänning? Nope. Det borde ju dessutom vara tvärtom; eldar man på mer så går det fortare :-) Om du inte kör med låga strömmar istället då?
Jag menar att ju högre spänning man kör med desto högre resistans måste man ju använda också.
Då kan det nog bli sämre. För att slippa kapacitansproblemen så vill man ju drämma på en hel del ström.
Undrar varför mina 6J6-multivibratorer inte har kunnat komma upp i såna frekvenser... Bra fråga. Jag har nu testat en hiskelig variant på olika saker, men varit jättedålig på att dokumenterat resultatet :-/ Det är dags för lite bättring på den fronten.
He he, jag har en bygglogg som jag skriver i varje gång jag gör nånting, som jag sen kan gå tillbaka och läsa i för att se vad som hände när jag testade nånting tidigare. Mycket trevligt. :) Började inte skriva den helt från början, men det mesta är med.
Jag skall börja med det jag också.
Nåt annat jag insåg när jag kladdade lite är att man nog vill AC-koppla allt man kan i maskinen och släppa igenom strömspikar när man vill slå om latchar, istället för att försöka ha en massa snygga fyrkantvågor. Det känns som det blir enklare logik på det viset, och man behöver inte bry sig i att pulser blir fula och sånt; det är ju en "spik" man vill ha igenom :-)
Det är ju delvis sant, men man vill kunna gejta saker också, och kanske generera flerfasiga klocksignaler genom att gejta klockan med en frekvensdelad klocksignal. Sen får man känsligare timing om man använder pulser, mindre robust. De tidigaste datorerna var byggda på pulslogik, men de verkar ha kommit fram till att det mest gjorde kretsarna mer komplicerade, och senare maskiner är nivåbaserade.
Men AC-koppling är bra i alla fall för att det minskar serieresistans mellan anod och efterföljande galler, tänker jag.
Jag tänkte försöka slippa spänningsdelare och sånt så gott det går. En liten konding är enklare :-) Jag skall göra lite tester om man kan få gate-rören att bära sig bättre åt med pulser, man har för låg anodström så det blir kapacitansproblem i dom också. Får sätta sig vid ritbordet lite :-) -- R