Länge sen det var nån aktivitet här på listan nu. Hur går det? För min del har jag experimenterat mig fram till en klockgenerator som funkar rätt bra. Det är en oscillator av den sorten som i princip är som en kapacitanskopplad flip-flop med två trioder, plus en pulsformare för att få lite kantigare pulser och lagom amplitud, ungefär 100V. Totalt är det två st ECC91 och ett regulatorrör; oscillatorn kör på 300V och pulsformaren på 150V. Ska testa lite till med den och sedan bygga en slutgiltig modul. Har klippt plåt och nitat i socklar för rören, och bestämt en sorts mekanisk formfaktor, vilket är det svåraste... Sen ska jag testa lite flip-flop-designer och välja en, och bygga ett par räknare: en biträknare för att stega genom bittarna i ett ord i bildröret, och en refreshräknare. Sen blir det att bygga D/A-omvandlare, som jag har simulerat lite på och har en design för som förhoppningsvis fungerar tillräckligt bra. När jag har gjort all de sakerna så borde jag kunna få bildröret att visa ett pricknät! :D Förresten, jag hittade en fascinerande teknik för att bygga ringräknare med transistorer i breakdown: http://www.dos4ever.com/ring/ring.html Se "An amazing ring counter circuit" på den sidan. Det är alltså en transistor per steg i räknaren, vilket är intressant för mig som vill använda minsta antal komponenter i min dator och dessutom gärna använder så många olika exotiska teknologier som möjligt. Skulle kunna bygga skiftregister med den där tekniken. Då blir det två transistorer per steg och tvåfasklockning. Har experimenterat lite med olika transistorer och komponentvärden, men har lite smuts i spänningen som jag inte har tagit reda på var den kommer ifrån och som pajar mina mätvärden lite. Säkerligen är det mitt väldigt snabbt hopslänga variabla nätagg som är orsaken. Vad har du haft för dig ragge? :) Bjarni
Hejhopp, Bjarni Juliusson skrev 2014-06-13 16:54:
Länge sen det var nån aktivitet här på listan nu. Hur går det? Rapport kommer längre ner...
För min del har jag experimenterat mig fram till en klockgenerator som funkar rätt bra. Det är en oscillator av den sorten som i princip är som en kapacitanskopplad flip-flop med två trioder, plus en pulsformare för att få lite kantigare pulser och lagom amplitud, ungefär 100V. Totalt är det två st ECC91 och ett regulatorrör; oscillatorn kör på 300V och pulsformaren på 150V.
Två ECC91? Scheman bitte :-) Hur långt upp funkar den bra? Själv har jag gjort en "klassisk" med ECC91(5J6) som multivibrator + EL90 som pulse-shaper. Funkar bra upp till ca 500ns pulsvidd, sen blir det dåligt. När man simulerar så kan man gå högre, men nåt fallerar över 500ns så den tappar amplituden. Har inte brytt mej i vad det är än, det är tillräckligt snabbt för tillfället :-)
Ska testa lite till med den och sedan bygga en slutgiltig modul. Har klippt plåt och nitat i socklar för rören, och bestämt en sorts mekanisk formfaktor, vilket är det svåraste...
Sen ska jag testa lite flip-flop-designer och välja en, och bygga ett par räknare: en biträknare för att stega genom bittarna i ett ord i bildröret, och en refreshräknare. Sen blir det att bygga D/A-omvandlare, som jag har simulerat lite på och har en design för som förhoppningsvis fungerar tillräckligt bra.
När jag har gjort all de sakerna så borde jag kunna få bildröret att visa ett pricknät! :D
Förresten, jag hittade en fascinerande teknik för att bygga ringräknare med transistorer i breakdown:
http://www.dos4ever.com/ring/ring.html
Se "An amazing ring counter circuit" på den sidan.
Mmm, Ronald Dekker :-) Det är han som gjort uTracern jag köpte. Han verkar ha oändligt med tid över till roliga projekt...
Det är alltså en transistor per steg i räknaren, vilket är intressant för mig som vill använda minsta antal komponenter i min dator och dessutom gärna använder så många olika exotiska teknologier som möjligt. Skulle kunna bygga skiftregister med den där tekniken. Då blir det två transistorer per steg och tvåfasklockning.
Har experimenterat lite med olika transistorer och komponentvärden, men har lite smuts i spänningen som jag inte har tagit reda på var den kommer ifrån och som pajar mina mätvärden lite. Säkerligen är det mitt väldigt snabbt hopslänga variabla nätagg som är orsaken.
Vad har du haft för dig ragge? :) Alldeles för mycket, nu senast har jag varit på I19 i grönkläder en vecka, men förutom det:
- Spänningsförsörjning, ett evigt problembarn. Nu till slut så tror jag det blir att linda egna trafosar. I Schröders bok så finns det rätt enkla kurvor för sånt, och jag har ett gäng kärnor som klarar runt 800mA vid halvvågslikriktning. Det blir AZ4/AZ12 för 150-volten samt UY1 för -100 i den. Det blir runt 5A som kommer att slukas per krets. - Arkitektur: Till slut så har jag kommit fram till att det blir DG Nova som får stå modell. 22 instruktioner, så inte alltför mycket logik i avkodningen, samt att den är mycket modulär. Man kan implementera bara grunduppsättningen av instruktioner, sen lägga till sånt som stack, bytepekare, mul/div, minneshantering etc. Jag har komplett uppsättning testprogg på hålremsa :-) - ALU: Den har ADD, Negate, Complement och And i olika kombinationer. Det som är knöligast är adderbiten och ripplecarry, men konstruktionen som jag plockat fram som verkar mest lovande har 7ns omslagsfördröjning på Cout, så 16 bittar i rad blir 112ns, klart godkänt. Själva Sum-out ligger på runt 250ns, men det gör mindre eftersom det inte påverkar ripplecarryn. Drawbacken här är att det går massor med ström, runt 1.6A under en addition. Fortfarande arbetsmateriel. - Minne: blir kärnminne, men jag är inte nöjd med resultatet än. Har dock inte testat så mycket. Tanken är att göra typ en "spartrafo" som man sätter på katoden på nåt bra drivrör så att man får upp strömpulsen genom minneskärnan. Man behöver runt 400mA genom kärnan, vilket är lite mycket för ett vanligt rör. Det är nuvarande status. Har dock suttit fast i en hel del andra saker på sista tiden, så det har inte blivit alltför mycket gjort, men snart skall man väl komma igång igen :-) -- Ragge
On 06/15/2014 07:53 PM, Anders Magnusson wrote:
Hejhopp,
För min del har jag experimenterat mig fram till en klockgenerator som funkar rätt bra. Det är en oscillator av den sorten som i princip är som en kapacitanskopplad flip-flop med två trioder, plus en pulsformare för att få lite kantigare pulser och lagom amplitud, ungefär 100V. Totalt är det två st ECC91 och ett regulatorrör; oscillatorn kör på 300V och pulsformaren på 150V.
Två ECC91? Scheman bitte :-) Hur långt upp funkar den bra?
http://www.update.uu.se/~bjarni/temp/klocka.png Resistorvärdena i spänningsdelarna är rätt godtyckliga, vad jag hade till hands och funkade. De kommer nog att ändras lite. Spänningsdelaren på vänstra sidan är bara till för att få ungefär likadan belastning på båda anoderna för att pulserna ska bli mer symmetriska. :) Röret till höger är alltså pulsformaren, som matas med 150V från ett 0A2. Det borde egentligen vara 5k på anoden på regulatorröret, men jag hade inga och 6k funkar. Oscillatorn oscillerar upp till 1MHz ungefär, men då är det sågtand. Ganska bra fyrkantiga pulser vid 500kHz, och under 200kHz eller så blir de osymmetriska med mycket mera 0 än 1. Jag mottager tacksamt alla synpunkter på denna krets. Först och främst vill jag ha kantigare och symmetriskare pulser; frekvensen behöver inte vara högre, och jag kommer nog till och med att sänka den eftersom hastigheten nog kommer att begränsas av bildröret. Williams & Kilburns minnen hade en accesstid på 5-10µs nånting.
Själv har jag gjort en "klassisk" med ECC91(5J6) som multivibrator + EL90 som pulse-shaper. Funkar bra upp till ca 500ns pulsvidd, sen blir det dåligt.
Schema bitte! :)
- Arkitektur: Till slut så har jag kommit fram till att det blir DG Nova som får stå modell. 22 instruktioner, så inte alltför mycket logik i avkodningen, samt att den är mycket modulär. Man kan implementera bara grunduppsättningen av instruktioner, sen lägga till sånt som stack, bytepekare, mul/div, minneshantering etc. Jag har komplett uppsättning testprogg på hålremsa :-)
Nova är en trevlig arkitektur. Ska du vara exakt binärkompatibel?
- ALU: Den har ADD, Negate, Complement och And i olika kombinationer. Det som är knöligast är adderbiten och ripplecarry, men konstruktionen som jag plockat fram som verkar mest lovande har 7ns omslagsfördröjning på Cout, så 16 bittar i rad blir 112ns, klart godkänt. Själva Sum-out ligger på runt 250ns, men det gör mindre eftersom det inte påverkar ripplecarryn. Drawbacken här är att det går massor med ström, runt 1.6A under en addition. Fortfarande arbetsmateriel.
Alltså den där strömåtgången är ju i grövsta laget. Trevligt med så snabba kretsar dock. Kopplingsscheman?
- Minne: blir kärnminne, men jag är inte nöjd med resultatet än. Har dock inte testat så mycket. Tanken är att göra typ en "spartrafo" som man sätter på katoden på nåt bra drivrör så att man får upp strömpulsen genom minneskärnan. Man behöver runt 400mA genom kärnan, vilket är lite mycket för ett vanligt rör.
Kärnminne ska jag också bygga, men jag har inte börjat testa alls. Bygger nog den biten med transistorer. Och sen trumminne... Bjarni
On 06/15/2014 07:53 PM, Anders Magnusson wrote:
Hejhopp,
För min del har jag experimenterat mig fram till en klockgenerator som funkar rätt bra. Det är en oscillator av den sorten som i princip är som en kapacitanskopplad flip-flop med två trioder, plus en pulsformare för att få lite kantigare pulser och lagom amplitud, ungefär 100V. Totalt är det två st ECC91 och ett regulatorrör; oscillatorn kör på 300V och pulsformaren på 150V.
Två ECC91? Scheman bitte :-) Hur långt upp funkar den bra?
http://www.update.uu.se/~bjarni/temp/klocka.png
Resistorvärdena i spänningsdelarna är rätt godtyckliga, vad jag hade till hands och funkade. De kommer nog att ändras lite. Spänningsdelaren på vänstra sidan är bara till för att få ungefär likadan belastning på båda anoderna för att pulserna ska bli mer symmetriska. :)
Röret till höger är alltså pulsformaren, som matas med 150V från ett 0A2. Det borde egentligen vara 5k på anoden på regulatorröret, men jag hade inga och 6k funkar. Hm, behövs det en regulator? Eller är det bara för att få 150V?
Oscillatorn oscillerar upp till 1MHz ungefär, men då är det sågtand. Ganska bra fyrkantiga pulser vid 500kHz, och under 200kHz eller så blir de osymmetriska med mycket mera 0 än 1.
Jag mottager tacksamt alla synpunkter på denna krets. Först och främst vill jag ha kantigare och symmetriskare pulser; frekvensen behöver inte vara högre, och jag kommer nog till och med att sänka den eftersom hastigheten nog kommer att begränsas av bildröret. Williams & Kilburns minnen hade en accesstid på 5-10µs nånting. Jag läste nånstans lite om att bygga bra multivibratorer, och det verkar vara bra att sänka återkopplingskapacitansen lite för att få bättre utseende på pulserna. Men det allmänna problemet är ju att man vill att derivatan på flanken
Bjarni Juliusson skrev 2014-06-15 23:26: på fyrkantvågen skall vara så hög som möjligt, och det motsvarar en rätt hög frekvens, så man får direkt kapacitansproblem. Jag har funderat på om man skulle göra en "vanlig" oscillator, och sen försöka shapa simusen till fyrkantvåg. Har inte gjort några försök med det dock.
Själv har jag gjort en "klassisk" med ECC91(5J6) som multivibrator + EL90 som pulse-shaper. Funkar bra upp till ca 500ns pulsvidd, sen blir det dåligt.
Schema bitte! :)
Här är senaste versionen tror jag: http://www.ludd.ltu.se/~ragge/vtc/140616/astmult-shaper.jpg R3 och R4 bör vara variabla. U3 kommer att sluka massor med ström, men kan å andra sidan driva rätt så mycket också.
- Arkitektur: Till slut så har jag kommit fram till att det blir DG Nova som får stå modell. 22 instruktioner, så inte alltför mycket logik i avkodningen, samt att den är mycket modulär. Man kan implementera bara grunduppsättningen av instruktioner, sen lägga till sånt som stack, bytepekare, mul/div, minneshantering etc. Jag har komplett uppsättning testprogg på hålremsa :-)
Nova är en trevlig arkitektur. Ska du vara exakt binärkompatibel? Det blir enklast så med testprogram och allt, dessutom så behöver man de få instruktioner som finns. Jag har dessutom hackat lite pcc så att jag får till en kompilator för den :-)
- ALU: Den har ADD, Negate, Complement och And i olika kombinationer. Det som är knöligast är adderbiten och ripplecarry, men konstruktionen som jag plockat fram som verkar mest lovande har 7ns omslagsfördröjning på Cout, så 16 bittar i rad blir 112ns, klart godkänt. Själva Sum-out ligger på runt 250ns, men det gör mindre eftersom det inte påverkar ripplecarryn. Drawbacken här är att det går massor med ström, runt 1.6A under en addition. Fortfarande arbetsmateriel.
Alltså den där strömåtgången är ju i grövsta laget. Trevligt med så snabba kretsar dock. Kopplingsscheman? Så här ungefär: http://www.ludd.ltu.se/~ragge/vtc/140616/adder-plain.jpg Det är and-kretsarna med or-katodföljare som slukar strömmen, ungefär 100mA för en adder och det behövs 16 stycken. Det mesta av strömmen går mellan +150 och -100 så man kan ju mata den separat med 250V.
- Minne: blir kärnminne, men jag är inte nöjd med resultatet än. Har dock inte testat så mycket. Tanken är att göra typ en "spartrafo" som man sätter på katoden på nåt bra drivrör så att man får upp strömpulsen genom minneskärnan. Man behöver runt 400mA genom kärnan, vilket är lite mycket för ett vanligt rör.
Kärnminne ska jag också bygga, men jag har inte börjat testa alls. Bygger nog den biten med transistorer. Och sen trumminne...
Jag tror inte det behövs så mycket logik för minnesdrivningen, däremot att sy matriserna kommer att vara ett evighetsgöra. Nåt som jag funderat på här är att göra nåt slags trum-minne och använda kärnminnet som cache. Men det ligger långt fram... -- Ragge
Nu har jag inte skrivit på länge. Har ägnat mig åt lite andra saker, men ska försöka ta tag i datorbygget igen ikväll. Jag svarar på dina två senaste brev tillsammans i det här brevet! On 06/16/2014 08:00 PM, Anders Magnusson wrote:
Röret till höger är alltså pulsformaren, som matas med 150V från ett 0A2. Det borde egentligen vara 5k på anoden på regulatorröret, men jag hade inga och 6k funkar.
Hm, behövs det en regulator? Eller är det bara för att få 150V?
Det är bara för att få ner svinget till omkring 100V.
Jag läste nånstans lite om att bygga bra multivibratorer, och det verkar vara bra att sänka återkopplingskapacitansen lite för att få bättre utseende på pulserna. Men det allmänna problemet är ju att man vill att derivatan på flanken på fyrkantvågen skall vara så hög som möjligt, och det motsvarar en rätt hög frekvens, så man får direkt kapacitansproblem.
Jag har funderat på om man skulle göra en "vanlig" oscillator, och sen försöka shapa simusen till fyrkantvåg. Har inte gjort några försök med det dock.
Nu råkade det sig så att jag fick lite skrotdelar från en gammal kapacitansbrygga av en bekant, och där i fanns en oscillator som är ställbar med en enda pot mellan 5kHz och 500kHz! Jag trimmade den lite, så nu går den upp till 800kHz med minskning i amplituden över 500kHz; under det är det väldigt konstant amplitud över hela skalan, omkring 100V (50V vid 800kHz). Givetvis är det sinusvåg man får ut, så nu blir det till att klippa den fyrkantig. Vad är bäst - bara förstärka signalen rakt av så att den distas till en fyrkant, eller klippa den med dioder?
http://www.ludd.ltu.se/~ragge/vtc/140616/astmult-shaper.jpg R3 och R4 bör vara variabla. U3 kommer att sluka massor med ström, men kan å andra sidan driva rätt så mycket också.
Inga konstigheter där. Ska nog ta och prova att bygga en pulsformare enligt den modellen. Pentoderna jag har läst datablad för har dock haft 0V angivet som max spänning galler-katod, och om det är så så kan man ju inte klippa genom att låta signalen gå upp över 0V. Verkar skumt tycker jag. Jag kör förresten med 300V matning just nu för att jag råkar ha det från matningen till bildröret. Det är lite bökigt, med stora resistorer och stora sving. Har du nån uppfattning om hur mycket praktisk fördel i hastighet man har med lägre anodspänning?
Nova är en trevlig arkitektur. Ska du vara exakt binärkompatibel? Det blir enklast så med testprogram och allt, dessutom så behöver man de få instruktioner som finns. Jag har dessutom hackat lite pcc så att jag får till en kompilator för den :-)
Vad lyxigt. Jag har en i stort sett färdig möjlig arkitektur (arbetsnamn TBT-12), men jag måste testa att skriva lite program för den för att utvärdera om den faktiskt är bra. Den är gjord med två krav: 1) enkla kretsar; 2) kompakt kod, eftersom jag kommer att ha extremt ont om minne. Jag vet dock inte hur kompakt koden egentligen blir i praktiken förrän jag har testat det. Får se hur jag ska gå till väga med det. Troligtvis skriver jag en assembler och en emulator och några testprogram i assembler. Problemet är att jämföra med andra arkitekturer på nåt bra sätt...
Så här ungefär: http://www.ludd.ltu.se/~ragge/vtc/140616/adder-plain.jpg Det är and-kretsarna med or-katodföljare som slukar strömmen, ungefär 100mA för en adder och det behövs 16 stycken. Det mesta av strömmen går mellan +150 och -100 så man kan ju mata den separat med 250V.
Om du byter ut två dioder och en triod-katodföljare mot en pentod-katodföljare där du matar in inputtarna till två av gallren istället då?
Nåt som jag funderat på här är att göra nåt slags trum-minne och använda kärnminnet som cache. Men det ligger långt fram...
Tillverkningen av själva trumman känns som det svåraste i hela datorbygget. Och så det senaste brevet: On 07/03/2014 11:16 PM, Anders Magnusson wrote:
6J6/ECC91 fungerade i sammanhanget oroväckande bra. Vid 200nS pulsvidd fanns det fortfarande tendens till fyrkantvåg, flanklutningen verkar vara ca 50nS.
Undrar varför mina 6J6-multivibratorer inte har kunnat komma upp i såna frekvenser...
Jag skall testa med ECC85/ECC88/PC900 också, men det är andra sockelkopplingar så det blir inte ikväll. Isynnerhet PC900 är ju gjort för UHF-tillämpningar, så det blir spännande :-)
Gjorde du detta? Bjarni
Bjarni Juliusson skrev 2014-07-10 19:45:
Nu har jag inte skrivit på länge. Har ägnat mig åt lite andra saker, men ska försöka ta tag i datorbygget igen ikväll. Jag svarar på dina två senaste brev tillsammans i det här brevet! Heh :-) Jag har varit på långsemester och försöker hinna ikapp med allt härhemma. ...och nu kom jag ner till datorlistmailen...
On 06/16/2014 08:00 PM, Anders Magnusson wrote:
Jag läste nånstans lite om att bygga bra multivibratorer, och det verkar vara bra att sänka återkopplingskapacitansen lite för att få bättre utseende på pulserna. Men det allmänna problemet är ju att man vill att derivatan på flanken på fyrkantvågen skall vara så hög som möjligt, och det motsvarar en rätt hög frekvens, så man får direkt kapacitansproblem.
Jag har funderat på om man skulle göra en "vanlig" oscillator, och sen försöka shapa simusen till fyrkantvåg. Har inte gjort några försök med det dock.
Nu råkade det sig så att jag fick lite skrotdelar från en gammal kapacitansbrygga av en bekant, och där i fanns en oscillator som är ställbar med en enda pot mellan 5kHz och 500kHz! Jag trimmade den lite, så nu går den upp till 800kHz med minskning i amplituden över 500kHz; under det är det väldigt konstant amplitud över hela skalan, omkring 100V (50V vid 800kHz). Givetvis är det sinusvåg man får ut, så nu blir det till att klippa den fyrkantig.
Vad är bäst - bara förstärka signalen rakt av så att den distas till en fyrkant, eller klippa den med dioder?
Bra fråga, jag har funderat lite på det jag också. Man vill ju ha nån slags signal med 50-100V sving när man är klar (eller +-25V?) , så det är kanske nån sharp-cutoff-pentod som är enklast.
http://www.ludd.ltu.se/~ragge/vtc/140616/astmult-shaper.jpg R3 och R4 bör vara variabla. U3 kommer att sluka massor med ström, men kan å andra sidan driva rätt så mycket också.
Inga konstigheter där. Ska nog ta och prova att bygga en pulsformare enligt den modellen. Pentoderna jag har läst datablad för har dock haft 0V angivet som max spänning galler-katod, och om det är så så kan man ju inte klippa genom att låta signalen gå upp över 0V. Verkar skumt tycker jag.
Nja, det brukar ju inte vara nån fara om man inte matar på spänningen alldeles för länge. En koll visar att 6AQ5 är specad upp till 8.5V gallerspänning, så det är nog inga problem med att bli lite positiv ibland :-) En intressant sak jag såg är att 6AQ5 (==EL90) har samma karakteristik som 6V6, vilket ju är ett mycket populärt ljudrör, och tillochmed som JJ tillverkar. Månntro dock om man får för mycket ful-kapacitanser i bakelitsockeln?
Jag kör förresten med 300V matning just nu för att jag råkar ha det från matningen till bildröret. Det är lite bökigt, med stora resistorer och stora sving. Har du nån uppfattning om hur mycket praktisk fördel i hastighet man har med lägre anodspänning?
Nope. Det borde ju dessutom vara tvärtom; eldar man på mer så går det fortare :-) Om du inte kör med låga strömmar istället då?
Så här ungefär: http://www.ludd.ltu.se/~ragge/vtc/140616/adder-plain.jpg Det är and-kretsarna med or-katodföljare som slukar strömmen, ungefär 100mA för en adder och det behövs 16 stycken. Det mesta av strömmen går mellan +150 och -100 så man kan ju mata den separat med 250V.
Om du byter ut två dioder och en triod-katodföljare mot en pentod-katodföljare där du matar in inputtarna till två av gallren istället då?
Jag har testat att försöka styra strömmen på några pentoder med separat bromsgaller, men det har ingen effekt alls, det går inte. Det finns dock specialpentoder som kunde regleras på det sättet (avsedda för datorbruk), men jag har ingen att testa med. Eller tänkte du att man försöker använda skärmgallret som styrgaller också? Hm, har jag inte tänkt på. Skall testa nån dag :-)
Och så det senaste brevet:
On 07/03/2014 11:16 PM, Anders Magnusson wrote:
6J6/ECC91 fungerade i sammanhanget oroväckande bra. Vid 200nS pulsvidd fanns det fortfarande tendens till fyrkantvåg, flanklutningen verkar vara ca 50nS.
Undrar varför mina 6J6-multivibratorer inte har kunnat komma upp i såna frekvenser...
Bra fråga. Jag har nu testat en hiskelig variant på olika saker, men varit jättedålig på att dokumenterat resultatet :-/ Det är dags för lite bättring på den fronten. Kan ju nämna här att när jag simulerar kretsar i SPICE så har jag märkt att man ligger väldigt nära verkligheten upp till man börjar närma sig 1us, då börjar verkligheten braka ihop på lite olika sätt, som jag inte alls förstår varför. En sak är att man får betydligt mindre amplituder när man går upp i frekvens, och jag har inte begripit varför. Dock så låg jag härom kvällen och läste en föredömligt bra bok jag hittat, "Radiorör och deras användning", och där talade man en del om HF-problemet och att det tar för lång tid att accelerera upp elektronerna i HF-tillämpningar på grund av distans, rymdladdning och sånt. Det skulle kunna vara det som ställer till det. Jag skall se om man kan tillämpa de formler som beskrivs för att räkna ut tiden, det var en massa area och sånt inblandat så det är lite knöligt. Men det skulle också kunna förklara varför katodföljare blir så trevliga, då har man ju i princip en konstant ström och också en konstant rymdladdning så det borde inte behövas en rivstart så fort man går från etta till nolla :-)
Jag skall testa med ECC85/ECC88/PC900 också, men det är andra sockelkopplingar så det blir inte ikväll. Isynnerhet PC900 är ju gjort för UHF-tillämpningar, så det blir spännande :-)
Gjorde du detta? Inte än, men det blir :-) Isynnerhet PC900 har väldigt låg kapacitans A-g så den borde vara kul. Sen beror det på om rymdladdningsproblemet finns där också om man switchar den på och av.
Nåt annat jag insåg när jag kladdade lite är att man nog vill AC-koppla allt man kan i maskinen och släppa igenom strömspikar när man vill slå om latchar, istället för att försöka ha en massa snygga fyrkantvågor. Det känns som det blir enklare logik på det viset, och man behöver inte bry sig i att pulser blir fula och sånt; det är ju en "spik" man vill ha igenom :-) Boken jag nämnde ovan finns förresten ute på Tradera för 4 kronor just nu; http://www.tradera.com/item/342298/213287293/radioror-och-deras-anvandning-p... om nån känner sig sugen :-) -- Ragge
On 08/17/2014 07:54 PM, Anders Magnusson wrote:
Bjarni Juliusson skrev 2014-07-10 19:45:
On 06/16/2014 08:00 PM, Anders Magnusson wrote:
Pentoderna jag har läst datablad för har dock haft 0V angivet som max spänning galler-katod, och om det är så så kan man ju inte klippa genom att låta signalen gå upp över 0V. Verkar skumt tycker jag. Nja, det brukar ju inte vara nån fara om man inte matar på spänningen alldeles för länge. En koll visar att 6AQ5 är specad upp till 8.5V gallerspänning, så det är nog inga problem med att bli lite positiv ibland :-)
Men säg att man vill branta upp flankerna på en 100V sinusvåg. Ska man klippa ut mitten av den sinusvågen så har man en topp på omkring +50V som gallerströmmen får ta hand om. Jag har observerat hur rör börjar spåra ur om man tar ut för mycket gallerström, genom att prova just detta. Hittills har jag inte pajat nåt rör, men det är nog för att jag har stängt av när jag har sett signalen på anoden börja krympa ner mot 0V. De slutar helt klart att fungera under sådana omständigheter. Har funderat på hur man kan få signalen centrerad runt det känsliga området några volt under 0 på gallret men samtidigt klippa bort den positiva delen av cykeln innan den når gallret. Enkel kapacitanskoppling håller ner gallret under 0V, men den plattaste delen av kurvan hamnar då i det området som återspeglas på anoden. Ju mindre förspänningsmotstånd desto fyrkantigare utsignal, men också desto mer gallerström. Lösning? Mata den kapacitanskopplade signalen via en katodföljare och klippa bort topparna med en halvledardiod? Katodföljaren för att dioden inte ska påverka centreringen av signalen... Har förresten en klocka nu som ger mig ganska fyrkantig signal ställbar mellan 5kHz och 500kHz ungefär, byggd av en oscillator från en skrotad kapacitansbrygga plus en pentod som klipper sinusvågen från oscillatorn till fyrkant. Den har ungefär 200nS flanker, och jag tycker att det är mycket. Vad tror du? Borde bygga en flip-flop och testa att flippa den med klockan. Funkar det så duger väl klockan.
Jag kör förresten med 300V matning just nu för att jag råkar ha det från matningen till bildröret. Det är lite bökigt, med stora resistorer och stora sving. Har du nån uppfattning om hur mycket praktisk fördel i hastighet man har med lägre anodspänning? Nope. Det borde ju dessutom vara tvärtom; eldar man på mer så går det fortare :-) Om du inte kör med låga strömmar istället då?
Jag menar att ju högre spänning man kör med desto högre resistans måste man ju använda också.
http://www.ludd.ltu.se/~ragge/vtc/140616/adder-plain.jpg Det är and-kretsarna med or-katodföljare som slukar strömmen, ungefär 100mA för en adder och det behövs 16 stycken. Det mesta av strömmen går mellan +150 och -100 så man kan ju mata den separat med 250V.
Om du byter ut två dioder och en triod-katodföljare mot en pentod-katodföljare där du matar in inputtarna till två av gallren istället då? Jag har testat att försöka styra strömmen på några pentoder med separat bromsgaller, men det har ingen effekt alls, det går inte. Det finns dock specialpentoder som kunde regleras på det sättet (avsedda för datorbruk), men jag har ingen att testa med.
Eller tänkte du att man försöker använda skärmgallret som styrgaller också? Hm, har jag inte tänkt på. Skall testa nån dag :-)
Det var skärmgallret jag tänkte på ja. Man borde prova och se.
Undrar varför mina 6J6-multivibratorer inte har kunnat komma upp i såna frekvenser... Bra fråga. Jag har nu testat en hiskelig variant på olika saker, men varit jättedålig på att dokumenterat resultatet :-/ Det är dags för lite bättring på den fronten.
He he, jag har en bygglogg som jag skriver i varje gång jag gör nånting, som jag sen kan gå tillbaka och läsa i för att se vad som hände när jag testade nånting tidigare. Mycket trevligt. :) Började inte skriva den helt från början, men det mesta är med.
Dock så låg jag härom kvällen och läste en föredömligt bra bok jag hittat, "Radiorör och deras användning", och där talade man en del om HF-problemet och att det tar för lång tid att accelerera upp elektronerna i HF-tillämpningar på grund av distans, rymdladdning och sånt.
Det skulle kunna vara det som ställer till det. Jag skall se om man kan tillämpa de formler som beskrivs för att räkna ut tiden, det var en massa area och sånt inblandat så det är lite knöligt. Men det skulle också kunna förklara varför katodföljare blir så trevliga, då har man ju i princip en konstant ström och också en konstant rymdladdning så det borde inte behövas en rivstart så fort man går från etta till nolla :-)
Intressant. Tack för boktipset.
Nåt annat jag insåg när jag kladdade lite är att man nog vill AC-koppla allt man kan i maskinen och släppa igenom strömspikar när man vill slå om latchar, istället för att försöka ha en massa snygga fyrkantvågor. Det känns som det blir enklare logik på det viset, och man behöver inte bry sig i att pulser blir fula och sånt; det är ju en "spik" man vill ha igenom :-)
Det är ju delvis sant, men man vill kunna gejta saker också, och kanske generera flerfasiga klocksignaler genom att gejta klockan med en frekvensdelad klocksignal. Sen får man känsligare timing om man använder pulser, mindre robust. De tidigaste datorerna var byggda på pulslogik, men de verkar ha kommit fram till att det mest gjorde kretsarna mer komplicerade, och senare maskiner är nivåbaserade. Men AC-koppling är bra i alla fall för att det minskar serieresistans mellan anod och efterföljande galler, tänker jag.
Boken jag nämnde ovan finns förresten ute på Tradera för 4 kronor just nu; http://www.tradera.com/item/342298/213287293/radioror-och-deras-anvandning-p...
Mja, jag känner mig lite sugen. Tack för urlen! :) Nu ska jag sätta mig en stund och designa instruktionsuppsättning. Har gått igenom några iterationer av detta utan att bli nöjd. Knepigt att kombinera kompakt kodning med enkel avkodning! Bjarni
Bjarni Juliusson skrev 2014-08-18 07:13:
On 08/17/2014 07:54 PM, Anders Magnusson wrote:
Bjarni Juliusson skrev 2014-07-10 19:45:
On 06/16/2014 08:00 PM, Anders Magnusson wrote:
Pentoderna jag har läst datablad för har dock haft 0V angivet som max spänning galler-katod, och om det är så så kan man ju inte klippa genom att låta signalen gå upp över 0V. Verkar skumt tycker jag. Nja, det brukar ju inte vara nån fara om man inte matar på spänningen alldeles för länge. En koll visar att 6AQ5 är specad upp till 8.5V gallerspänning, så det är nog inga problem med att bli lite positiv ibland :-)
Men säg att man vill branta upp flankerna på en 100V sinusvåg. Ska man klippa ut mitten av den sinusvågen så har man en topp på omkring +50V som gallerströmmen får ta hand om. Jag har observerat hur rör börjar spåra ur om man tar ut för mycket gallerström, genom att prova just detta. Hittills har jag inte pajat nåt rör, men det är nog för att jag har stängt av när jag har sett signalen på anoden börja krympa ner mot 0V. De slutar helt klart att fungera under sådana omständigheter. Så länge inte nånting börjar glöda (som inte ska glöda) i röret så är det ingen fara. I en pentod så är det ju inte helt ovanligt att man ligger med rejäla anodströmmar så att den närmar sig noll.
Har funderat på hur man kan få signalen centrerad runt det känsliga området några volt under 0 på gallret men samtidigt klippa bort den positiva delen av cykeln innan den når gallret. Enkel kapacitanskoppling håller ner gallret under 0V, men den plattaste delen av kurvan hamnar då i det området som återspeglas på anoden. Ju mindre förspänningsmotstånd desto fyrkantigare utsignal, men också desto mer gallerström. Lösning? Mata den kapacitanskopplade signalen via en katodföljare och klippa bort topparna med en halvledardiod? Katodföljaren för att dioden inte ska påverka centreringen av signalen... Vill man klippa bort så är ju en diod praktisk. Det går ju att koppla den direkt på styrgallret. Det kan finnas en poäng med en rördiod här dessutom; dels så är det inget framspänningsfall, dels så slipper man omslagstransienterna som man kan få i halvledare.
Har förresten en klocka nu som ger mig ganska fyrkantig signal ställbar mellan 5kHz och 500kHz ungefär, byggd av en oscillator från en skrotad kapacitansbrygga plus en pentod som klipper sinusvågen från oscillatorn till fyrkant. Den har ungefär 200nS flanker, och jag tycker att det är mycket. Vad tror du? Borde bygga en flip-flop och testa att flippa den med klockan. Funkar det så duger väl klockan.
Jo, rätt mycket flank, med tanke på att min 6j6-multivibrator har runt 50ns :-) Men det är ju rätt enkelt att bygga en "traditionell".
Jag kör förresten med 300V matning just nu för att jag råkar ha det från matningen till bildröret. Det är lite bökigt, med stora resistorer och stora sving. Har du nån uppfattning om hur mycket praktisk fördel i hastighet man har med lägre anodspänning? Nope. Det borde ju dessutom vara tvärtom; eldar man på mer så går det fortare :-) Om du inte kör med låga strömmar istället då?
Jag menar att ju högre spänning man kör med desto högre resistans måste man ju använda också.
Då kan det nog bli sämre. För att slippa kapacitansproblemen så vill man ju drämma på en hel del ström.
Undrar varför mina 6J6-multivibratorer inte har kunnat komma upp i såna frekvenser... Bra fråga. Jag har nu testat en hiskelig variant på olika saker, men varit jättedålig på att dokumenterat resultatet :-/ Det är dags för lite bättring på den fronten.
He he, jag har en bygglogg som jag skriver i varje gång jag gör nånting, som jag sen kan gå tillbaka och läsa i för att se vad som hände när jag testade nånting tidigare. Mycket trevligt. :) Började inte skriva den helt från början, men det mesta är med.
Jag skall börja med det jag också.
Nåt annat jag insåg när jag kladdade lite är att man nog vill AC-koppla allt man kan i maskinen och släppa igenom strömspikar när man vill slå om latchar, istället för att försöka ha en massa snygga fyrkantvågor. Det känns som det blir enklare logik på det viset, och man behöver inte bry sig i att pulser blir fula och sånt; det är ju en "spik" man vill ha igenom :-)
Det är ju delvis sant, men man vill kunna gejta saker också, och kanske generera flerfasiga klocksignaler genom att gejta klockan med en frekvensdelad klocksignal. Sen får man känsligare timing om man använder pulser, mindre robust. De tidigaste datorerna var byggda på pulslogik, men de verkar ha kommit fram till att det mest gjorde kretsarna mer komplicerade, och senare maskiner är nivåbaserade.
Men AC-koppling är bra i alla fall för att det minskar serieresistans mellan anod och efterföljande galler, tänker jag.
Jag tänkte försöka slippa spänningsdelare och sånt så gott det går. En liten konding är enklare :-) Jag skall göra lite tester om man kan få gate-rören att bära sig bättre åt med pulser, man har för låg anodström så det blir kapacitansproblem i dom också. Får sätta sig vid ritbordet lite :-) -- R
On 08/19/2014 08:54 AM, Anders Magnusson wrote:
Men säg att man vill branta upp flankerna på en 100V sinusvåg. Ska man klippa ut mitten av den sinusvågen så har man en topp på omkring +50V som gallerströmmen får ta hand om. Jag har observerat hur rör börjar spåra ur om man tar ut för mycket gallerström, genom att prova just detta. Hittills har jag inte pajat nåt rör, men det är nog för att jag har stängt av när jag har sett signalen på anoden börja krympa ner mot 0V. De slutar helt klart att fungera under sådana omständigheter.
Så länge inte nånting börjar glöda (som inte ska glöda) i röret så är det ingen fara. I en pentod så är det ju inte helt ovanligt att man ligger med rejäla anodströmmar så att den närmar sig noll.
Jag menar av signal*amplituden* närmar sig 0, alltså att jag startar kretsen och det dyker upp en kurva på oscilloskopet, men efter en stund börjar amplituden på kurvan sjunka fortare och fortare; utsignalen på anoden försvinner. Detta har hänt när jag har varit en bra bit över ratingen för gallerström. Rören har dock hittills återhämtat sig när de fått svalna.
Vill man klippa bort så är ju en diod praktisk. Det går ju att koppla den direkt på styrgallret.
Mm, problemet är mest att det knuffar ner hela insignalen under jord, så då måste man dra upp den med ett ganska litet motstånd, och då minskar också amplituden på signalen och flankerna blir inte lika branta, och så måste man ha ett till litet motstånd på gallersidan av dioden för att dra upp gallret under uppåthalvan av cykeln.
Jag kör förresten med 300V matning just nu för att jag råkar ha det från matningen till bildröret. Det är lite bökigt, med stora resistorer och stora sving. Har du nån uppfattning om hur mycket praktisk fördel i hastighet man har med lägre anodspänning? Nope. Det borde ju dessutom vara tvärtom; eldar man på mer så går det fortare :-) Om du inte kör med låga strömmar istället då?
Jag menar att ju högre spänning man kör med desto högre resistans måste man ju använda också.
Då kan det nog bli sämre. För att slippa kapacitansproblemen så vill man ju drämma på en hel del ström.
Mängden ström är ju densamma och begränsas av hur mycket röret tål. Har man ett rör som kan svälja 15mA så sväljer man 15mA för maximal prestanda. Ökar man då matningsspänningen så måste man också öka anodmotståndet för att få samma ström, vilket ger längre stigtid. Signalspänningen ska flytta sig en längre sträcka mellan 0 och 1, samma kapacitans, samma ström -> längre tid.
Jag tänkte försöka slippa spänningsdelare och sånt så gott det går. En liten konding är enklare :-)
Ja, spänningsdelarna vill man ju gärna slippa. Bjarni
On Mon, Aug 18, 2014 at 07:13:15AM +0200, Bjarni Juliusson wrote:
Intressant. Tack för boktipset.
Appropå böcker så har det pratats lite om det på EF. Det tycks mest vara böckre riktade till radiobyggare eller reparatörer. Men något kanske kan vara av intresse? http://elektronikforumet.com/forum/viewtopic.php?f=10&t=73504 /P
Pontus Pihlgren skrev 2014-08-19 09:33:
On Mon, Aug 18, 2014 at 07:13:15AM +0200, Bjarni Juliusson wrote:
Intressant. Tack för boktipset.
Appropå böcker så har det pratats lite om det på EF. Det tycks mest vara böckre riktade till radiobyggare eller reparatörer. Men något kanske kan vara av intresse?
http://elektronikforumet.com/forum/viewtopic.php?f=10&t=73504
Elektronikens grunder 1 och 2 har jag. -- R
participants (3)
-
Anders Magnusson -
Bjarni Juliusson -
Pontus Pihlgren